Gard Nilssens dröm går i uppfyllelse. Ett 16-mannaband som välter omkull långbordet, knuffar mormor i sjön och därefter spelar bowling med festens deltagare som käglor och med Gard Nilssens bastrumma som klot. Från oss alla till er alla: far åt helvete!
Storbandets volym och tryck möter friheten att skrika med full kraft utan att tänka på konsekvenserna. Jag blir så otroligt glad av det här albumet. Jag gör ingen hemlighet av att jag är ett stort fan av Gard Nilssen. Hans Acoustic Unity har släppt några av mina absoluta favoritalbum de senaste åren. (Jag skrev om trippelalbumet ’Live In Europe’ från 2017 här. )
Nilssen var ’Artist in residence’ under förra årets Moldejazz och detta album är resultatet av hans Commission Work för festivalen. Låt oss nu ta en titt på bandet! Jösses vilket band! Tre trumslagare; förutom Nilssen Håkon Mjåset Johansen och Hans Hulbækmo. Tre kontrabassister; Ingebrikt Håker Flaten, Ole Morten Vågan och Petter Eldh. Därefter blås! Hanna Paulsberg på tenorsax, Kjetil Møster på sax(ar), André Roligheten på sax(ar) och basklarinett, Per ”Texas” Johansson på tenorsax, kontrabasklarinett (ja du läste rätt) och klarinett. Maciej Obara och Mette Rasmussen på altsax samt Eirik Hegdal på sax(ar) och klarinett. Därefter Thomas Johanson och Goran Kajfex på trumpet och till sist Erik Johannesen på trombon. Oj oj oj! Jag är våldsamt sugen på att lyssna.
När första spåret ’Premium Processing Fee’ startar så tappar jag hakan…eller ja, den ramlar av. Nilssen och Roligheten (som deltagit i komponerandet av detta verk) drar på en sådan smäll att jag nästan faller av stolen. Dra mig i benet. Det gäller att hålla i sig hårt. Men – sen då undrar någon? Lugn, det finns plats för solon och inte bara total frijazzig orkestersmisk. Det råder dock inga tvivel om att Roligheten/Nilssen ligger bakom musiken. Här finns en mästerlig balans mellan väggar som faller ner och melodier som färdas ovanpå jordbävningen. Efter runt 8 minuter tar bensinen slut och jag som inte var på plats tänker att nu är det liggvila på scenen. Festen har övergått till efterfest och några ystra deltagare fortsätter skåla innan det är dags att gå hem.
Första delen av spår två känner jag igen från Acoustic Unity – To Whom Why Buys a Record (och för övrigt är även Jack och Elastic Circle spår vi hört med AU förut). Bøtteknott är en rivig bit som snurrar fram driven av Nilssens och Eldhs sväng och Rolighetens feta och melodiska ton. Här startar den slumrande och sömnigt. Var det fest igår? Men allt är bara en introduktion och snart åker vi i hög hastighet framåt! Låten blir fyllig och full av muskler och energi. Det är härligt att höra! Solodelarna lämnas inte ensamma utan får rejält understöd.
Men vad nu? Vad händer här? Skymningen faller och något som förut stått i mörkret kommer fram. Ett mystiskt och kusligt mellanspel tar vid. Men så börjar det blåsa. Vindstyrkan ökar och så åker vi iväg på ytterligare en galen resa ända tills vi hittar hem till melodin igen. Slutligen en elegant avslutning. Vilket sätt att starta ett album på. Gode tid.
I Teppen Dance bjuds vi på en mäktig introduktion medelst kontrabas över 4 minuter följt av vackra melodier och ett drömskt landskap. Det här ett ypperligt mellanspel efter två totala överkörningar. Denna orkester är som dock allra bäst när det är fullt pådrag, men här finns inte ett enda svagt spår. Jag vill höja, höja, höja volymen! Och det gör jag också. Det finns inte ett kontorslandskap i hela världen som hade överlevt med mig de senaste dagarna. Tur att mitt kontor är hemma eller ute i världen. När Jack tar slut så skriker jag YEAH! lite för högt. Det är okej. Finalen Bytta bort kua fikk fela igjen är slutligen ett mäktigt framträdande med ett långt slagverksintro som sedan kastas ut en svängig rymd. Nu ska allt ut! Hämta vad som helst som går att banka på och häng med! Ända tills det tar slut. En trombon skär genom ljudmattan och tar oss med till främmande vidder. Det var dock bara en vätskepaus för de övriga 15 som slutligen bygger upp energin för att stänga butiken. Tack och hej!
Jag önskar innerligt att band som dessa kunde få mer utrymme! Ett högoktanigt storband med friheten att blåsa bort dammet och stödstrumporna. En överkörning, en höstrensning, ett långfinger högt i skyn. Inga sorger och besvär finns eller syns eller för den delen hörs. Ty de är mosade av ett brutalt 16-mannaband! HURRA!
Se bandcamp länk nedan. Köp!