Kategorier
Recensioner

Gard Nilssen’s Supersonic Orchestra – If you listen carefully, the music is yours

Gard Nilssens dröm går i uppfyllelse. Ett 16-mannaband som välter omkull långbordet, knuffar mormor i sjön och därefter spelar bowling med festens deltagare som käglor och med Gard Nilssens bastrumma som klot. Från oss alla till er alla: far åt helvete!

Storbandets volym och tryck möter friheten att skrika med full kraft utan att tänka på konsekvenserna. Jag blir så otroligt glad av det här albumet. Jag gör ingen hemlighet av att jag är ett stort fan av Gard Nilssen. Hans Acoustic Unity har släppt några av mina absoluta favoritalbum de senaste åren. (Jag skrev om trippelalbumet ’Live In Europe’ från 2017 här. )

Nilssen var ’Artist in residence’ under förra årets Moldejazz och detta album är resultatet av hans Commission Work för festivalen. Låt oss nu ta en titt på bandet! Jösses vilket band! Tre trumslagare; förutom Nilssen Håkon Mjåset Johansen och Hans Hulbækmo. Tre kontrabassister; Ingebrikt Håker Flaten, Ole Morten Vågan och Petter Eldh. Därefter blås! Hanna Paulsberg på tenorsax, Kjetil Møster på sax(ar), André Roligheten på sax(ar) och basklarinett, Per ”Texas” Johansson på tenorsax, kontrabasklarinett (ja du läste rätt) och klarinett. Maciej Obara och Mette Rasmussen på altsax samt Eirik Hegdal på sax(ar) och klarinett. Därefter Thomas Johanson och Goran Kajfex på trumpet och till sist Erik Johannesen på trombon. Oj oj oj! Jag är våldsamt sugen på att lyssna.

När första spåret ’Premium Processing Fee’ startar så tappar jag hakan…eller ja, den ramlar av. Nilssen och Roligheten (som deltagit i komponerandet av detta verk) drar på en sådan smäll att jag nästan faller av stolen. Dra mig i benet. Det gäller att hålla i sig hårt. Men – sen då undrar någon? Lugn, det finns plats för solon och inte bara total frijazzig orkestersmisk. Det råder dock inga tvivel om att Roligheten/Nilssen ligger bakom musiken. Här finns en mästerlig balans mellan väggar som faller ner och melodier som färdas ovanpå jordbävningen. Efter runt 8 minuter tar bensinen slut och jag som inte var på plats tänker att nu är det liggvila på scenen. Festen har övergått till efterfest och några ystra deltagare fortsätter skåla innan det är dags att gå hem.

Första delen av spår två känner jag igen från Acoustic Unity – To Whom Why Buys a Record (och för övrigt är även Jack och Elastic Circle spår vi hört med AU förut). Bøtteknott är en rivig bit som snurrar fram driven av Nilssens och Eldhs sväng och Rolighetens feta och melodiska ton. Här startar den slumrande och sömnigt. Var det fest igår? Men allt är bara en introduktion och snart åker vi i hög hastighet framåt! Låten blir fyllig och full av muskler och energi. Det är härligt att höra! Solodelarna lämnas inte ensamma utan får rejält understöd.

Men vad nu? Vad händer här? Skymningen faller och något som förut stått i mörkret kommer fram. Ett mystiskt och kusligt mellanspel tar vid. Men så börjar det blåsa. Vindstyrkan ökar och så åker vi iväg på ytterligare en galen resa ända tills vi hittar hem till melodin igen. Slutligen en elegant avslutning. Vilket sätt att starta ett album på. Gode tid.

I Teppen Dance bjuds vi på en mäktig introduktion medelst kontrabas över 4 minuter följt av vackra melodier och ett drömskt landskap. Det här ett ypperligt mellanspel efter två totala överkörningar. Denna orkester är som dock allra bäst när det är fullt pådrag, men här finns inte ett enda svagt spår. Jag vill höja, höja, höja volymen! Och det gör jag också. Det finns inte ett kontorslandskap i hela världen som hade överlevt med mig de senaste dagarna. Tur att mitt kontor är hemma eller ute i världen. När Jack tar slut så skriker jag YEAH! lite för högt. Det är okej. Finalen Bytta bort kua fikk fela igjen är slutligen ett mäktigt framträdande med ett långt slagverksintro som sedan kastas ut en svängig rymd. Nu ska allt ut! Hämta vad som helst som går att banka på och häng med! Ända tills det tar slut. En trombon skär genom ljudmattan och tar oss med till främmande vidder. Det var dock bara en vätskepaus för de övriga 15 som slutligen bygger upp energin för att stänga butiken. Tack och hej!

Jag önskar innerligt att band som dessa kunde få mer utrymme! Ett högoktanigt storband med friheten att blåsa bort dammet och stödstrumporna. En överkörning, en höstrensning, ett långfinger högt i skyn. Inga sorger och besvär finns eller syns eller för den delen hörs. Ty de är mosade av ett brutalt 16-mannaband! HURRA!

Se bandcamp länk nedan. Köp!

Kategorier
Recensioner

Nacka Forum – Så Stopper Festen (Moserobie Music Production, 2020)

Skivbolagsdirektör, Grillconnoisseur och Svängmakare Jonas Kullhammar tillsammans med kompisarna i Nacka Forum gör det dom ska och gör det bra!

Jag tycker mycket om Jonas Kullhammar. Han spelar så fint (och HELA TIDEN), han grillar och skojar på sociala medier, han gör egen buljong och han driver skivbolaget Moserobie Music Production. Och han spelar till och med lite fagott på det här albumet. Otroligt.

Jag tycker mycket om Johan Berthling. Fire! Fire! Orchestra, Angles (allihopa!), och många många fler har fått åtnjuta Johans spel! Jag vill framförallt rekommendera Threnody, At The Gates, ett album han spelar på med Martin Küchen och Steve Noble.

Jag tycker mycket om Kresten Osgood. Jag vill så gärna att du lyssnar på hans trioalbum ’Live in Gothenburg’ som släpptes på ILK Music 2016. Det är ett mycket fint album. Bara gör det.

Jag tycker mycket om Goran Kajfeš. Han är en melodimakare som alltid lyckas fånga mina innersta känslor. Det är otroligt. OM du mot förmodan inte lyssnat på Angles 8, 9, 10 eller Subtropic Arkestra så har du en hel del härlig musik framför dig, bara för att nämna några få.

Det råder inga tvivel om att Kajfeš är djupt och innerligt inblandad i Nacka Forums musikskapande. Lyssna 30 sekunder in i första spåret One, two, three o’clock så förstår du vad jag menar. Det är så Kajfeškt och jag tvingas först se efter om jag lagt i rätt skiva, för jag tänkte att det var hans Tropiques eller Subtropic Arkestra som spelade. Men så river någon melodin i bitar. Ojsan! Berthling och Osgood drar iväg åt höger och Kajfeš åt vänster. De samlar sig något men så kliver Kullhammar in i bilden. Jag vrider upp volymen till jävulskt höga nivåer för jag vet exakt vart detta tar vägen. Mycket riktigt. Kullhammar blandar fritt blås med coolt solo och allt är som det ska, men ett tu tre är vi tillbaka i en Kajfešk melodi igen. Jojo, de vet hur de ska tas med sina lyssnare.

Nacka Forum är ändå som bäst när farten ökar. När de i plastsäck störtar nedför Garmisch Partenkirchen utan hjälm blir jag glad. I OhSoGood är det precis så. Kom igen då, är det någon annan som vågar? Trodde väl inte det. Men lyssna sedan lite extra på Berthling, bara fokusera dina öron på basen. Jag vill gå i takt med honom, arm i arm till och med. Känna hur det känns att ha sådan kontroll.

Den luriga låten Tigray är praktexempel på överaskning. Först en elegant melodi med Kullhammar och Kajfeš som för tankarna till en gin och tonic i en fåtölj en fredagkväll. Men det var visst någon som ville dra med dig på dans! Okej, då – jag hänger med! Det blir drag och sväng. Men även den bästa festen måste någon gång ta slut. Det lugnar sig och det är snart måndag igen. Det är okej.

Nacka Forum gör det de ska, och gör det bra. Tack för festen!

Köp här!


  • Goran Kajfeš – trumpet, mellofon, crumar evi (analog synthesizer typ), percussion,
  • Jonas Kullhammar – sax(ar), fagott, percussion,
  • Johan Berthling – bas,
  • Kresten Osgood – trummor, vibrafon, orgel

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.