Evan Parker Paul Lytton ‎– Collective Calls (Revisited) (Jubilee) – (Intakt Records, 2020)

Mäster Parker och Mäster Lytton firar 50 år sedan sitt första framträdande tillsammans. Oooh så elegant det är!

Ja men var ska jag börja? Improvisation är en attityd står det på en t-shirt som Catalytic Sound precis skickade ut till sina Patreons. Så är det nog. Den här skivan fångar två av den fria och improviserade musikens giganter; Evan Parker på tenorsax och Paul Lytton på trummor. Jag skulle kanske egentligen bara stanna där och säga tack för kaffet, lyssna och njut, men det räcker knappast till. Nåja, så så – sitt ner i båten. Men det finns kanske ingen anledning att ge sig ut på en lång historisk resa här. Allt är sagt. Låt mig istället berätta hur det låter.

Under totalt 55 minuter improvisationer i duoformat får vi 11 delar, vilket kanske överaskar något. Inga 22-30 minuter långa stycken, utan kortare på mellan 4 och 7 minuter. Det är inte så dumt att äta en elefant i bitar. Det är ett trevligt kakfat som serveras och som lyssnare får du här betrakta och beundra två riktiga mästare. Lytton låter trummorna sjunga och i …confused about England.. dansar han fram på mycket precisa steg medan Parker spelar rollen som berättare! De slingrar sig än hit och än dit, men är ändå alltid tillsammans. En idé serveras och avfärdas eller tas emot. En plötsligt tanke eller ett infall tar musiken åt ett oväntatt håll. Här gäller det att hänga med eller bli lämnad i dammet. De väver ett finmaskigt ljudnät som ibland är vackert och introspektivt, som i Alfreda was always especially cordial to me.., där luften darrar, ibland är som ett samtal eller kanske en diskussion (…a little perplexing..) och ibland är som ett pärlband av toner som trasslar ihop sig men på något sätt ändå lever ett helt eget liv. Ett liv av improvisation som attityd.

Collective Calls (Revisited) (Jubilee) finns att köpa på Intakt Records Bandcamp.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *